Ingrids Myggsida
Ingrid Parfa
Simúlium rétpans L 2-6 mm. April-september.
Knottens sugande mundelar är försedda med skarpa sågtänder, som gör små sår i huden.
Eftersom honorna är blodsugare angriper människor som djur.
De kryper in i näsborrar, under glasögon och in i öron .
Dom har klumpig kropp och breda vingar, men dom angriper i svärmar och kan t o m döda stora husdjur som hästar och kor.
De anträffas huvudsakligen i närheten av åar och bäckar.
Det är bara stickmyggans hona som suger blod, hanen suger bara växsafter. När myggan fått känning med ett ytligt liggande blodkärl borrar hon stickborstet i offrets hud och suger tills hela bakkroppen fyllts med blod.
För att inte blodet ska levra sig under tiden den suger sprutar den in ett körtelsekret och och suger sig sedan full av blod med hjälp av sugsnabeln. Låter det inte gott så säg?! Men dessutom har myggan sprutat in något slags anestestika så du inte känner sticket.
Sciára sp.
L 4-5 mm. Små svarta myggor med kraftiga sporrar på benen.
Oftast på skuggiga ställen, inomhus i källare och växthus.
Ett flertal arter, varav vissa blivit allmänt beryktade, för att larverna uppträder som s k luskungar eller härmaskar.
Dessa består av ett otal larver som slutit sig samman i långa band
eller tåg, s.k. härmaskar eller luskungar, och vandrar fram i terrängen.
Culicoi´des pulica´ris
L 2 mm. Maj-speptember. Finns i flera allmänna arter, på skogs- och ängsmarker, gärna fuktiga. De flesta har säkert blivit utsatta för angrepp av dessa småmygg. De är mycket blodtörstiga, särskilt i skymningen efter dagar med fuktigt, stilla väder och angriper i synnerhet huvud, nackar och armar.De kryper gärna in under kläderna om de kan. Larverna lever i multnade växtämnen och fuktig jord.
Culex pi´piens
L 6-7 mm. En av våra vanligaste stickmyggor som finns överallt på skuggiga platser. Den kan ha 3-4 generationer från våren till hösten. Honorna av sista generationen övervintrar i uthus, källare etc. Larven lever i små, ofta starkt förorenade vattensamlingar, t ex bortkastade konservburkar eller andra föremål vari regnvatten samlats.
Cecidomy'ia sp.
L 2-3 mm. Det finns flera hundra arter gallmyggor i vårt land. Själva myggorna är ganska små och spensligt byggda, i regel gula eller svarta. Larverna lever oftast i levande växter, där de ger upphov till gallbildningar. En del gallmyggor är skadedjur t ex sadelgallmyggan som angriper stråsäd samt päron och förstör de unga päronkarten m fl.
Detta är bara ett litet utdrag av alla dessa plågoandar vi får dras med sommartid !
Vill ni veta mer ?
( Klicka på myggan ! )
